Coolmamsans blogg

Vi har en toppentjej på jobbet som ser till att jag får lön varje månad   ja fast det är inte "bara" därför hon är toppen för hon är superduktig på en massa andra saker också och en go tjej.

Hur som helst så brukar hon skriva en liten tänkvärd mening på våra lönespecar och det tycker jag är jättetrevligt. Följande tänkvärda citat stod på specen i januari:

Kom alltid ihåg att du är helt unik.
Precis som alla andra. 

(Jag vet inte ursprunget så jag skriver för mig okänd) 

Passar på att önska alla en riktigt bra dag och som vanligt med uppmaningen att ni ska vara rädda om er och varandra.

PS

Jo jag vet att det är alla hjärtans dag idag men dom jag älskar älskar jag lika mycket varje dag så jag ser det mest som köpmännen dag.

 Kanske fyller dagen en funktion ändå så jag vill självklart att ni får en riktigt bra Alla Hjärtans Dag  

DS

En förvirrad episod ...

Igår när jag kom hem från jobbet skulle jag fortsätta jobba en stund här hemma och slog på datorn. Jag stack ner handen i handväskan och fiskade upp mitt fodral med det som jag trodde var mina terminalglasögon och satte på mig dom. Jag stirrade på skärmen och döm om min förvåning när jag såg sämre än med mina vanliga glasögon. Blev för ett ögonblick orolig men insåg snabbt att så fort förändras inte synen. Jag tog av mig dom och tittade på dom och på det blå fodralet och kände inte igen dessa alls. Hur hade dom hamnat i min handväska? Jag kollade i handväskan igen och hittade mina terminalglasögon liggandes i sitt fodral. Jippi nu såg jag igen! Nu återstod ju bara frågan, vems var dom andra? Jag mailade till min kollega och undrade om någon saknat sina glasögon men fick inget svar.
Nåväl jag ägnade kvällen åt bl.a. det suveräna programmet "Veckans brott" men kunde inte riktigt släppa mysteriet med glasögonen. I bästa Leif G W Perssonstil började jag och min älskade make spåna i olika teorier om hur det hela gått till, vems det kunde var, vilka vi träffat nyligen osv. Man ska gå grundligt tillväga säger ovan nämnda Leif. Vi la upp en strategi för morgondagens spaningsarbete och bestämde oss för att vi inte skulle komma längre med fallet den här kvällen.
Helt plötsligt slår en tanke mig, var är mina reservglasögon? Jag kollade i min handväska som är stor och välfylld i bästa "tjejstil" men där fanns dom inte. Kan jag ha lagt ur dom ur väskan? Jag får leta i morgon tänkte jag. Då säger helt plötsligt "min bättre hälft" - Det är inte dina reservglasögon som ligger i det blå fodralet då? Va tänker jag, kan det vara så och visst är det de och mysteriet är löst. Jag får väl försvara mig med att jag inte använt mina reservglasögon på snart tre år och att jag bara bär med mig dom som en reserv då jag skulle vara helt "borta" utan ett par glasögon.
Läser man det jag skrivit nu verkar jag ju dock vara helt borta trots tre par    

Ja så var det fallet löst och vi kan lägga ner det med gott samvete. Utredningen avslutades och fallet avskrevs härmed.

Vi har börjat få besök av den här damen eller herren på vår altan. Den verkar vara förtjust i äpple.
Till storleken är den betydligt större än en "småfågel" men något mindre än en koltrast.
Någon som vet vad det är för sorts fågel? Själv är jag ju inte precis hedersmedlem i ornitologiska föreningen då mina kunskaper vad gäller fåglar sträcker sig till att jag kan skilja på en fiskmås och en skata  

Jag vill med denna lilla historia önska er alla en riktigt bra fredag  
Var rädda om er och varandra!

*******

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att få på dom.

När de väl är på plats säger Oscar:
- De sitter på fel fot.

Fröken tror inte sina ögon men hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel.

Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot. Till slut är de på plats.

Då säger Oscar:
- Det är inte mina stövlar.

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar väl av dem då.

Och så sätter hon igång med samma träning som tidigare.

- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar:
- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem.

Fröken börjar storgråta men bestämmer att hon ska hjälpa Oscar på med stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna

Jag tittade på Uppdrag granskning igår och det handlade om näthatet som breder ut sig och detta framför allt mot kvinnor. Man kan ju verkligen undra vad det är för fel på människor som kan skriva sådana saker som dom gör till journalister, nyhetsuppläsare, bloggar och till och med till "vanliga människor" som tyckt något på nätet. En kvinna hade skrivit på H&M sida på Facebook att hon reagerat mot en tröja dom sålde med motiv av en rappare som varit dömd för bla sexuella brott. Hon fick över 2000 inlägg på Facebook med allt ifrån mordhot till hot om våldtäkter och annat. För en trivial åsikts skull! Lite extra ris vill jag passa på att ge till H&M som inte vidtog några större åtgärder.

Ha en bra dag och var rädda om er!