Hej och god middag
!
Hoppas att du haft en fin start på dagen och att solen skiner på dig också
Jag hittade följande dagboksblad i mina gömmor och vill dela med mig av det. Inte som en "snyftig" historia utan för att visa att man kan klara av en lång och jobbig period i sitt liv om man fightas hårt. Peter växte på flera olika sätt och är numera trettio+, en högst välrenommerad DJ med eget företag, sångare och gitarrist och med en konstnärlig och alldeles förtjusande flickvän, tillika sambo.
Jag har självklart fått Peters tillstånd att publicera detta och jag har inte ändrat något i texten från 2002.
Kerstins dagbok
Torsdagen den 17 jan 2002
En hyllning till en fighter
Den 28 januari 1983 klockan 11.58 föddes en riktig fighter, en kille med en matchvikt på 3300 gram.
Jag visste redan vid födseln att han förmodligen bara hade en njure eftersom han var hårt bevakad redan innan födseln. Anledningen till det var att jag ett år innan hade fött en liten flicka som inte levde när hon föddes. Varför lilla Maria inte fick leva är det ingen som vet men man vet att hon var född med s.k. cystnjurar vilket i sig inte påverkade utgången enligt läkarvetenskapen.
Vilken lycka jag kände när jag fick hålla den lilla killen i mina armar även om jag naturligtvis skänkte en tanke till lillan som jag också hade hållit i mina armar knappt ett år tidigare, livlös och alldeles grå. Jag grät av glädje.
Allt hade gått bra! Här börjar kämpens kamp och ett liv fyllt av läkarbesök och operationer. Sjukhus, sjukhus och åter sjukhus! Det visade sig att det ena ytterörat var missbildat, det var liksom bara halvt men vad gjorde det! Det visade sig vid röntgen att Peter som denna lille fighter döptes till visst hade två njurar men den ena satt längst ner i bäckenet och hade inte fullgod funktion. Röntgen, crom clearance, cystoskopi, datortomografi, ultraljud, ja otaliga är namnen på det undersökningar som väntade. 18 gånger besökte vi sjukhuset det första året och en del av gångerna var det inläggning som gällde och till det kom de sedvanliga besöken på barnavårdscentralen. Det visade sig att Peters missbildade öra inte heller hade någon öppning och att han därför var ensidigt döv som det heter numera, ettöring kallades det då. Dessutom hade han problem med sina ögon vilket visade sig i en grav skelning. Till de numera vanliga läkarbesöken på sjukhuset kom nu besök hos hörselvård och ortoptist. Det blev 24 besök på sjukhuset det andra året och även nu var många av dom inläggningar. Blodtrycket spökade också. År tre blev det 15 sjukhusbesök bl.a sattes rör i det ”friska” örat p.g.a. upprepade öroninflammationer. År fyra blev det 15 läkarbesök mest kontroller då inget ”nytt” framkommit. År fem visar det sig att käken på samma sida som det missbildade örat inte växer och att bettet därför blir skevt också. Man börjar behandling med först fjädrar och sedan tandställning. I oktober 1988 opereras Peters ögon. Detta femte år blir läkarbesöken 25! År sex framkommer inget nytt och det blir 21 läkarbesök. År sju blir det ”bara” 13 besök, ett lugnt år. Det åttonde året gör man ett försök på plastikkirurgen att göra ytterörat lite större. Kanske mest för att mobbingen började ta sig uttryck i glåpord som t.ex. bäbisöra och sådant. Denne fighter blev utslängd ifrån sjukhuset i förtid efter operationen eftersom han mest sprang runt i korridorerna och ”busade”. Väl hemma gick han till skolan med hela huvudet i bandage med kommentaren … jag struntar väl i vad dom säger.
Totalt blir det 23 läkarbesök det åttonde året. År nio blir ytterligare ett lugnt år med bara 14 besök. År tio blir det riktigt lugnt bara 5 besök! År elva händer inte så mycket heller och det blev väl en 6 sjukhusbesök, jag börjar tappa räkningen nu och ett besök på dövskolan i Vänersborg. Nytt är att Peter fått problem med eksem på händerna. År tolv går med 15 läkarbesök. Peter har börjat få ont i magen ganska ofta och man börjar misstänka att urinledaren till den sjuka njuren viker sig för att den är för lång. Han har också oftare och oftare ont i käkleden. Nu har jag tappat räkningen på läkarbesöken men på Lucia –96 skrivs Peter in på Östra för operation av urinledaren. Måndagen den 16 opereras han, en operation som tar nästan sex timmar. Uppvaknandet blev mycket svårt och smärtsamt eftersom Peters missbildning av öra och käke vid nedsövningen visade sig även vara ett fel som gjorde att halsen också är sned så det hade varit mycket besvärligt att få ner slangar och sådant. Man förkortar urinledaren för att få bort smärtan som uppstår när urinen inte kan passera ut. Det blir fyra dagar på sjukhus och flera veckors konvalescens med bl.a. mycket blod i urinen och mycket smärtor. Det blev en tuff jul det året. Den 5:e februari tar man bort plaströret som tjänstgjort som tillfällig urinledare, detta görs via titthål och Peter är överlycklig att han inte behöver sövas igen. Operationen blev i alla fall lyckad! Nu rullar det på med kontroller och diverse läkarbesök som jag nu tappat räkningen på. I början på 2000 så får vi äntligen besked om att Peter nu är färdigväxt så att man kan göra en operation av hans käke. Peter har till och från blivit mobbad för att käken på ena sidan inte växt ordentligt och han därför blivit snedare och snedare ju mer han växt … snedkäft sa dom. 17 maj läggs Peter in på Sahlgrenska för operation. Vi får permission över natten. Vi äter ”en sista måltid” på restaurang i stan innan vi åker hem. Operationen som sker den 18 maj är en lång historia i sig och jag har fört dagbok under den tiden men det ska jag inte ta här. Nio timmar tog det. Man tog en bit ben från höften och opererade in i käken för att förlänga den, dom är mycket skickliga läkarna, 90 stygn blev sydda så dom är bra på brodyr också. Tiden på postoperation var mycket svår och svår att beskriva. Det är tungt. Jag vakar hos honom så mycket jag kan och två dagar senare får han komma ner till avdelningen igen, full med slangar och dropp och käken är fixerad. Den 22: a blir Peter utskriven trots att han svimmade på odontologen. Det är skönt att komma hem i alla fall. Ja så ska vi då försöka se till att få i Peter all näring han behöver. Flytande. Jag trodde att man skulle få prata med någon om detta men det besked jag fick var …. använd fantasin!!! Veckorna går och Peter har en ängels tålamod. Inte en enda gång flippar han ur. Han är en riktig fighter! Så kommer den stora dagen, lördagen den 22 juli, två månader efter operation och ståltråden ska klippas bort! Vi köper pizza på vägen hem och Peter är trött men överlycklig! Några dagar senare åker vi till stan och jag bjuder på den utlovade middagen och vi pratar om allt som varit.
Idag återstår bara en operation vad vi vet och det är att fixa till hakan. Det blir nog i höst. Kanske ska man på sikt försöka göra något åt örat också för det har visat sig att det finns ett fungerande inneröra. I nuläget gör man helst inte sådana operationer men vem vet läkarvetenskapen går ju framåt.
Det här mina vänner är berättelsen om en riktig fighter, min underbara son. En frisk kille som går ljud och ljuslinjen på gymnasiet, sista året, som är en mycket duktig gitarrspelare och sångare, som skriver egna låter och vann Göteborgstalangen i år som bästa solist!!! Världens underbaraste och tålmodigaste kille! Inte en enda gång under alla år har han protesterat mot att åka till sjukhuset. Inte en enda gång har han burit sig elakt eller otrevligt åt … han har stått ut med allt … JAG ÄLSKAR DIG PYTTE och önskar dig all lycka och välgång i livet …
*kramar dig ömt*
Mamsan
Har du orkat läsa ända hit så önskar jag dig en fin fortsättning på lördagen med en kram. Har du skrollat dig hit önskar jag dig det ändå och kramen får du om du vill. Lova att vara rädd om dig och din omgivning

Koncentrerad på en helt annan fight, det vill säga en bokföringskurs hos mor
. Detta kräver djup koncentration!

4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS