Hej på er :-)!

Ja det där skulle kunna vara rubriken på en dålig deckare men så är det inte. 

Den 13/3 satte jag kosan mot min favorit ö, Teneriffa. Det var en väldigt efterlängtad semester som väntade speciellt eftersom jag har några jobbiga år bakom mig. Jag skulle äntligen hämta lite krafter, promenera och komma igång med att fotografera igen. Lite värme och sol var också efterlängtat. Resan ner gick bra och mitt rum var precis som jag förväntade mig eftersom jag bott där flera gånger tidigare. Skillnaden nu var att jag reste ensam :'(. 

Eftersom jag var rätt så utmattad när jag åkte så började jag lite smått med korta promenader. Den 17/3 blev jag förkyld och febrig och fick så att säga backa ett steg. Den 21/3 fick jag problem med andningen och fick ringa en läkare som kom till hotellet och sa att jag var tvungen att åka till sjukhuset vilket jag också gjorde. Jag tog en taxi trots att läkaren frågade om jag ville att han skulle ringa efter ambulans. Nej då jag är inte envis ;-). Eftersom jag tänkt mig att jag snart skulle vara tillbaka på hotellet fick jag inte med mig annat än min handväska och läkarutlåtandet som självklart vara skrivet på spanska. 

Väl på akuten på sjukhuset visade det sig att jag testade positivt för Covid och jag blev genast, eller ja genast och genast, efter ett antal timmar inlagd på isolering med syrgas. Det visade sig efter hand under min vistelse på sjukhuset att genast nog inte finns i den spanska vokabulären. Jag hamnade hur som helst i ett rum med en äldre dam, ja äldre än jag alltså, som också hade Covid. Hon hade nog annan problematik också för hon klarade inget själv och yrade oavbrutet på spanska dygnet runt. 

Jag reste med Ving som skötte sig exemplariskt hela tiden. Redan dag ett åkte dom och köpte en laddare till min mobil och kom upp med. Jag swishade. Efter fyra dagar berättade jag för dom, dom ringde varje dag, att sjukhuset inte bistod med tandborste och tandkräm. Ving ryckte ut igen och kom med tandborste, tandkräm och deodorant. Jag swishade och var överlycklig över att äntligen få borta tänderna. Jo då man kan vara glad för det lilla :-). Eftersom jag skulle rest hem den 27/3 var jag tvungen att be Ving om hjälp med att packa mina saker och tömma mitt rum vilket dom också gjorde.

1/4, alltså efter 11 dagar testade jag äntligen negativt och fick flytta till vanlig avdelning. Nu fick jag ett rum med balkong och kunde äntligen få lite luft. 3/4 blev jag äntligen utskriven. Det tog några dagar för sjukhuset att ordna att flygintyg så att SOS International kunde börja leta flygbiljett och den 3/4 kunde jag äntligen börja min hemresa som gick via Helsingfors och övernattning där tills jag kunde flyga hem den 4/4. Underbart :-). Att det var snöstorm på Landvetter när jag landade kändes som en petitess. 

Vad dom "stoppade i mig" under min vistelse på Hospiten Sur vet jag inte riktigt. Syrgas, antibiotika, blodförtunnade, paracetamol och lite andra sprutor och piller blev det men eftersom inte ens läkarna är speciellt kunniga i engelska så fick jag aldrig veta. Det fanns ett par tolkar som var med på ronden två gånger i veckan men det var allt. Nåväl jag slapp i alla fall ligga på intensiven och jag överlevde och det får man vara glad för :-). 

Nu återstår bara "det lilla" problemet med att vila upp sig och återfå krafterna. 

En del har frågat mig om jag någonsin kommer att resa till Teneriffa igen och svaret är naturligtvis "ja så klart". 

Nu önskar jag dig en fortsatt fin söndag och det med en kram om du vill ha. Lova hur som helst att vara rädd om både dig själv och din omgivning <3. 

 

 Utsikt från min balkong på hotellet. 

Utsikt från min balkong på hotellet.

  "Mitt" hotell.

Utsikt från isoleringen.

Inte alltför stabil frukost. 

Lycka!

Samtliga bilder är tagna av mig med mobilen. Kameran hann jag aldrig använda.