God fortsättning!

Ja så däckade man totalt. Nej då jag har inte firat jul för hårt och inte tullat på nyårsskumpan heller.

Efter ett lugnt julfirande började jag äntligen känna mig bättre efter att ha varit sjuk men skapligt arbetsför, diagnos okänd, i nästan två månader. Då slog bomben ner på Annandag och influensan tog ett rejält grepp om hela mig. Jag minns faktiskt inte när jag var så här sjuk sist. Jag brukar inte tillhöra den ojande kategorin av människor men dom här dagarna har jag verkligen känt mig liten och ynklig och tyckt otroligt synd om mig själv. Just nu sitter jag rakt upp i alla fall och känner mig något bättre.

En tanke slog mig dock. Jag har alltså drabbats av influensa ett sjukdomstillstånd som är om än väldigt jobbigt så övergående inom en relativt snar framtid. En vecka och sedan ett tag till att hämta krafterna är väl prognosen kan jag tänka. Tänk om jag som haft förmånen att få vara mestadels frisk i hela mitt liv utan så mycket att oja mig för verkligen skulle bli sjuk. Drabbas av något som är väldigt långvarit eller kanske inte ens övergående. Hur skulle det gå? Kan man vänja sig? Jag tänkte på det här för några år sedan också när jag bröt båtbenet i handen och också då kände mig väldigt klen. Hjälp vad synd det var om mig då också!

Jag menar inte att man inte får tycka synd om sig själv för det får man och alla behöver vi få klaga ibland. Man kan inte alltid tänka att det finns dom som det är mera synd om för det finns det nog alltid men ibland skadar det nog inte att tänka på hur bra man har det.

Kram från en klen bortskämd människa som snart är "på banan" igen!