Hej och god eftermiddag :-)!

Hoppas allt är väl med dig denna tisdag och att veckan börjat bra. 

Här rann mina få hjärnceller ut med all snuvan tror jag och om inte annat all orken. Jag har nog aldrig snutit mig så mycket som jag gjort dom här dagarna och "som ett brev på posten" kom hostan också. Nu får jag skärpa till mig! Smittat älskade maken har jag gjort också också och det var inte snällt men frågar man honom är han inte sjuk men känner man honom så vet man ... hum ...

Tro det eller ej men det har inte regnat alls i Göteborg idag, peppar peppar, det är lite grått men det är skönt med uppehåll efter flera dagars mer eller mindre konstant regnande. Jag har inte varit ute på några dagar nu och den senaste promenaden var ner till ICA för att köpa juice. Det är en promenad på c:a 2 kilometer men när jag kom hem visade stegräknaren att jag gått 7 kilometer så jag har haft lite tillgodo ;-). Skämt åsido så är det faktiskt första gången den "flippar ur". 

Nu till saken! Att människor är rädda för saker och ting är inget man ska negligera och inte göra sig lustig över hur dum och obegriplig rädslan verkar för den som inte har den. Nu pratar jag inte om rädsla för krig och sjukdomar och att något sådant ska drabba oss själva eller kanske ännu värre våra nära och kära. Den rädslan kan vi nog känna lite till mans både titt och tätt och förstås nog av dom flesta. Jag pratar om rädslan för spindlar, getingar, att flyga, gå till tandläkaren, åka hiss och så vidare. Det finns hur många rädslor som helst av det här slaget och för den som lider av det är det så klart fruktansvärt jobbigt beroende på grad. Vi får inte nedlåta oss till att göra narr av människor för deras rädsla utan försöka hjälpa och stötta och berömma när dom klarar av något dom varit rädda för. Framförallt måste vi kunna prata om det här för att andra ska förstå och kunna hjälpa.

Tänk på det nästa gång någon inte vågar döda spindeln på köksgolvet, ta sprutan hos läkaren eller gå till tandläkaren o.s.v. Det kan vara jättejobbigt! Säg inte "men skärp dig nu" eller "hur svårt kan det vara" eller något annat klämkäckt. Själv har jag som jag brukar säga "inte vett på att vara rädd" i alla fall inte för något jag kan komma på nu och som går att träna bort. Att våga närma sig stup är väl inget man nödvändigtvis ska träna på ... 

Jag är inte sämre människa än att jag kan erkänna att när jag var ung någon gång på stenåldern så begrep jag inte det här lika bra och var kanske inte alltid så snäll när någon var rädd. Jag hade en vän, eller har förhoppningsvis fortfarande, som var rädd bland annat för att åka bil och för att flyga. Det är jobbigt att köra när passageraren bredvid bromsar hårdare än vad du gör fast utan bromspedal och som ger upp små skrik med jämna mellanrum och det utan anledning men jag förstod nog inte att det var fel taktik att bli irriterad. När vi flög tillsammans och hon var rädd så var min stående kommentar "det är väl ingen fara, ner kommer man ju alltid". Jag vet inte om hon minns men förhoppningsvis är jag förlåten för det är ganska länge sedan jag började förstå att det är ovanligt korkat att bete sig som jag gjorde då.  

Jag har blivit en bättre människa och är nu mera förstående, hjälpsam och berömmande :-). Vad är det man säger - sent ska syndaren vakna!

Önskar dig en fin fortsättning på tisdagen och skön kväll gör jag med en varm kram i förståelsens tecken och hoppas att du är rädd om dig och din omgivning <3 

Pst ... jag försöker vara en sådan ...