Coolmamsans blogg

Hej och god eftermiddag !

Nu var det länge sedan jag skrev något här, igen. Jag hoppas allt är bra med dig och att du haft en fin sommar. 

Igår var jag och träffade min arbetsterapeut på Capio igen och vi talade om vad som ger mig, respektive tar energi från mig. Jag talade då om att jag saknar att ha ork och inspiration att blogga vilket tidigare gett mig energi. Ni som känner mig vet att jag älskar att skriva. Jag fick lite av en spark i baken igår och nu är jag här .

Min sommar är inte så mycket att orda om då jag mest kämpat med att klara av det jag måste så några utflykter eller annat har det inte blivit. Jag har fått jobba med att lära mig att lyssna på både kropp och knopp och vila så mycket som möjligt. Det är inte alltid så lätt att förhålla sig till det när man vill så mycket men det är ett måste har jag fått lära mig för det är enda vägen tillbaka. Det går lite upp och ner från dag till dag men det känns som om det går lite mera upp än ner nu i alla fall . 

Att vara diagnostiserad med utmattning, post covid och hjärntrötthet som jag är efter nästan tre tuffa år är inte helt lätt. Vad som härrör sig till vad är det väl ingen som vet men alla är överens om att det inte är konstigt att det blivit så här och det tycker inte jag heller, den insikten har jag fått.

Det var på grund av detta som det blev extra jobbigt att köa för att få förtidsrösta i lördags. Det gjorde inte saken bättre att det bakom mig stod en kvinna i min ålder som pratade oavbrutet med mig trots min avsaknad av intresse och ork. Hon gnällde mest på allt och alla och säkert behövde hon prata av sig men jag har inte orken just nu. Inte blev det bättre av att det blev högljudda bråk längre bak i kön. Vän av ordning kanske undrar varför jag väntade så länge med att rösta. Det berodde på att jag inte bestämde mig slutgiltigt förrän på fredagskvällen eftersom jag inte orkat lyssna på alla debatter som varit. Eller ja egentligen ingen. Jag röstade trots allt tillslut med övertygelse. 

Min blogg har jag bestämt från början ska vara politiskt obunden så valresultatet ska jag inte kommentera men de som känner mig vet att jag står upp för jämlikhet, omtanke, människors lika värde och respekt för andra människor. Det är min grund och du får tolka det som du vill. 

Söndagen när jag skulle åka till Trollhättan och hjälpa mina gamla föräldrar att rösta blev inte så mycket bättre den men det återkommer jag till. Kanske är detta början på lite mera bloggande. Se det som ett hot eller ett löfte vilket du vill . 

Jag önskar dig en fin fortsättning på torsdagen som just nu bjuder på sol här på mitt gårdstensberg . 

Lova att vara rädd om dig och din omgivning och vill du ha en kram så får du det .

Hej och god eftermiddag .

Hoppas allt är väl med dig och att det fina vädret kommit till dig också .

Här är det inte så himla piggt trots soliga dagar. Du som läst min tidigare blogg vet att jag reste till Teneriffa för att vila upp mig efter några tuffa år och blev liggande på spanskt sjukhus med Covid. Jag kom hem tröttare än jag var när jag reste och inte har det blivit bättre. Jag har sakta fått vänja mig vid att planera allt noggrant så att jag bara gör lite varje dag vilket inte är något jag är van vid. Prioritera har jag dock alltid varit bra på och det har jag nytta av nu. 
Som tur är har jag kvar några perenner sedan tidigare för jag har inte orkat åka och köpa mera växter men snart kanske jag kan. Nu är i alla fall tandläkaren avklarad och jag har varit och tagit min fjärde dos vaccin. Jobbet och föreningen prioriteras naturligtvis också.

Som tur är finns det böcker att läsa här hemma, något jag saknade mycket under mina två veckor på sjukhus. Jag hade ju inte tänkt stanna på sjukhuset när jag jag åkte dit. När jag inte orkar något annat så orkar jag i alla fall läsa och det är jag glad för.

Här kommer två bokrecensioner som jag dessutom tycker passar bra ihop. 

Den första heter "Systrarna och ensamheten" och är skriven av Simon Häggström. Simon är polis specialiserad på prostitution och människohandel. Jag har läst alla hans böcker och denna är nummer fem. De två första var fackböcker och de andra tre är romaner men med förankring i verkligheten då Simon har så mycket erfarenhet av "ämnet". Jag kan varmt rekommendera alla. Boken handlar om Amanda som flyr från en våldsamma pojkvän och får oväntad hjälp av en "beskyddare" som visar sig vara att annat än en beskyddare. Vem kan man lita på? Det är en skrämmande men viktig läsning och boken får betyg 5 av 5 av mig. 

Den andra heter "Det som inte syns" och är skriven av Benny Haag och Lennart Karlsson. Lennart Karlsson är narkotikapolis och har arbetat på Stockholms gator i över 30 år. Benny Haag är författare, skådespelare, föreläsare och KBT-terapeut. Boken är en roman men kanske har en viss inspiration hämtats från verkligheten. Vad vet jag? Wollter och Bergström är knarkspanare på Sergels Torg och i Klarakvarteren. Vid ett rutintillslag hos en langare gör dom ett oväntat fynd. I ett dokument över köpare finns en lista över högt uppsatta personer, även inom deras egen kår. Vem kan man lita på? Även denna bok får betyg 5 av 5 av mig. 

Det finns egentligen bara ett fel på dessa böcker och det gäller båda ... dom tog slut alldeles för fort .

Läs dom! Själv väntar jag på förväntade fortsättningar . 

Jag önskar dig en fin fortsättning på onsdagen med en kram om du vill ha. Lova hur som helst att du är rädd om dig och din omgivning .

Hej på er !

Ja det där skulle kunna vara rubriken på en dålig deckare men så är det inte. 

Den 13/3 satte jag kosan mot min favorit ö, Teneriffa. Det var en väldigt efterlängtad semester som väntade speciellt eftersom jag har några jobbiga år bakom mig. Jag skulle äntligen hämta lite krafter, promenera och komma igång med att fotografera igen. Lite värme och sol var också efterlängtat. Resan ner gick bra och mitt rum var precis som jag förväntade mig eftersom jag bott där flera gånger tidigare. Skillnaden nu var att jag reste ensam . 

Eftersom jag var rätt så utmattad när jag åkte så började jag lite smått med korta promenader. Den 17/3 blev jag förkyld och febrig och fick så att säga backa ett steg. Den 21/3 fick jag problem med andningen och fick ringa en läkare som kom till hotellet och sa att jag var tvungen att åka till sjukhuset vilket jag också gjorde. Jag tog en taxi trots att läkaren frågade om jag ville att han skulle ringa efter ambulans. Nej då jag är inte envis . Eftersom jag tänkt mig att jag snart skulle vara tillbaka på hotellet fick jag inte med mig annat än min handväska och läkarutlåtandet som självklart vara skrivet på spanska. 

Väl på akuten på sjukhuset visade det sig att jag testade positivt för Covid och jag blev genast, eller ja genast och genast, efter ett antal timmar inlagd på isolering med syrgas. Det visade sig efter hand under min vistelse på sjukhuset att genast nog inte finns i den spanska vokabulären. Jag hamnade hur som helst i ett rum med en äldre dam, ja äldre än jag alltså, som också hade Covid. Hon hade nog annan problematik också för hon klarade inget själv och yrade oavbrutet på spanska dygnet runt. 

Jag reste med Ving som skötte sig exemplariskt hela tiden. Redan dag ett åkte dom och köpte en laddare till min mobil och kom upp med. Jag swishade. Efter fyra dagar berättade jag för dom, dom ringde varje dag, att sjukhuset inte bistod med tandborste och tandkräm. Ving ryckte ut igen och kom med tandborste, tandkräm och deodorant. Jag swishade och var överlycklig över att äntligen få borta tänderna. Jo då man kan vara glad för det lilla . Eftersom jag skulle rest hem den 27/3 var jag tvungen att be Ving om hjälp med att packa mina saker och tömma mitt rum vilket dom också gjorde.

1/4, alltså efter 11 dagar testade jag äntligen negativt och fick flytta till vanlig avdelning. Nu fick jag ett rum med balkong och kunde äntligen få lite luft. 3/4 blev jag äntligen utskriven. Det tog några dagar för sjukhuset att ordna att flygintyg så att SOS International kunde börja leta flygbiljett och den 3/4 kunde jag äntligen börja min hemresa som gick via Helsingfors och övernattning där tills jag kunde flyga hem den 4/4. Underbart . Att det var snöstorm på Landvetter när jag landade kändes som en petitess. 

Vad dom "stoppade i mig" under min vistelse på Hospiten Sur vet jag inte riktigt. Syrgas, antibiotika, blodförtunnade, paracetamol och lite andra sprutor och piller blev det men eftersom inte ens läkarna är speciellt kunniga i engelska så fick jag aldrig veta. Det fanns ett par tolkar som var med på ronden två gånger i veckan men det var allt. Nåväl jag slapp i alla fall ligga på intensiven och jag överlevde och det får man vara glad för . 

Nu återstår bara "det lilla" problemet med att vila upp sig och återfå krafterna. 

En del har frågat mig om jag någonsin kommer att resa till Teneriffa igen och svaret är naturligtvis "ja så klart". 

Nu önskar jag dig en fortsatt fin söndag och det med en kram om du vill ha. Lova hur som helst att vara rädd om både dig själv och din omgivning . 

 Utsikt från min balkong på hotellet. 

Utsikt från min balkong på hotellet.

  "Mitt" hotell.

Utsikt från isoleringen.

Inte alltför stabil frukost. 

Lycka!

Samtliga bilder är tagna av mig med mobilen. Kameran hann jag aldrig använda.

Hej och god eftermiddag !

Hoppas din helg varit fin så här långt och att den i så fall fortsätter så. Här är det mulet och det har regnat till och från sedan i går kväll. Blåser gör det också. 

Idag har jag bakat två sorters småkakor, havreflarn och kolasnittar. Det låter kanske inte så märkvärdigt för de flesta men för mig är det det. Jag har bakat mycket tidigare i mitt liv men inte de senaste tre åren si så där. Jag har helt enkelt varken haft lust eller ork. Jag hade till och med ställt undan min fina "köksmaskin" för jag trodde inte att jag skulle komma att använda den igen. Nu kan jag ta med lite hembakat till mor och far när jag ska dit nästa gång i stället för "köpekakor". Nästa steg blir att baka matbröd men nu får jag samla lite mera krafter. Ett enkelt och gott recept på matbröd efterlyses. 

Efter dissen av den förra boken jag läste kommer här istället en recension av den nyligen utlästa boken "Min väg från flykting till hela Sveriges polis" av Nadim Ghazale. Jag blev nyfiken på Nadim efter att ha sett honom i panelen i Veckan brott men framför allt efter att ha hört hans fantastisk sommarprat i somras. Lyssna på det om du inte gjort det! Boken är helt fantastisk och handlar om Nadims flykt från Libanon tillsammans med sin mamma och bror, till nutid som polis i Borås. Det är en ärlig, kärleksfull och varm bok trots en hel del svårigheter på vägen. Det är en bok som handlar om försoning och om att våga tro på ett bättre liv i framtiden. Ett återkommande ord är välkommen som är ett magiskt ord. Det här är en bok som berör oss alla och som alla borde läsa. Boken är skriven tillsammans med Sara Nygren som är journalist och programledare i Sveriges Radio. 

Jag säger som en kvällstidning skrev efter en fotbollsmatch för länge sedan där Glenn Hysén fick betyget 6 av 5 möjliga. Den här boken får 6* av 5 möjliga av mig .

Nu önskar jag dig en fin fortsättning på söndagen med en kram om du vill ha. Lova i alla fall att du är rädd om dig och din omgivning och glöm inte att vi alla bara finns i ett exemplar   .