Lite om mig

Kerstin heter jag och är 66 år och livsnjutare :-)

Mitt alias, coolmamsan, hittade en av mina söner på för många år sedan när jag skulle börja min "nätkarriär". Förhoppningsvis var det för att han tyckte att jag var en cool mamma och förhoppningsvis tycker båda mina söner det fortfarande trots att dom är över 30 nu. 

Läs mera under om.

Om mig

Senaste inlägg

Matbloggstoppen Matklubbens Topplista

Visar inlägg taggade med Bohuslän

Tillbaka till bloggens startsida

Vackert huvud

Hej och god eftermiddag :-)!

Hoppas att allt är väl med dig så här på söndagen. Här har vi haft växlande molnighet och runt 20 grader. Det är skönt men fortfarande saknas regnet. 

Efter att vi varit på Nordens Ark som jag skrev om i förra bloggen så bar det av till Lysekil. Eftersom vi passerade Lyse där mor och far hade sommarstuga under många år och jag tillbringat många fina somrar så bestämde vi oss för att göra en extra sväng och se hur det ser ut numera. Det skulle vi inte gjort då vägen var väldigt oländig, det var annat på den tiden när far skötte den. Väl nere vid stugan visade det sig att det stod ett flertal bilar, motorcyklar och cyklar på vändplanen. Stugan ligger där vägen slutar. Hoppsan vi kunde inte vända! Stackars Hasse fick backa en bra bit på en mycket smal väg som inte är en väg egentligen utan snarare en stig. Tur att det inte var jag som skulle utföra det konststycket. Vi gav oss aldrig tillkänna men minnena växte så klart till och jag minns bad, sol, spring i bergen, ekan, fisket, bortkastade draggar och en massa andra saker. Det var på den tiden då solen alltid sken och det alltid var lagom varmt ;-).

Väl i Lysekil checkade vi in på Hotell Lysekil och fick ett ok rum med utsikt över torget. Ok är väl det bästa man kan säga om det hotellet som jag för övrigt inte skulle rekommendera till någon. Jag återkommer till det i nästa blogg. 

På torsdagen åkte vi ut till Stångehuvud vilket inte var plättlätt att hitta eftersom skyltningen var under all kritik. Med mer tur än skicklighet hittade vi i alla fall tillslut och fick en fin promenad. Vi ville också hitta Victoriastigen som vi hört att Kronprinsessan och Prins Daniel fick i bröllopspresent av Lysekilskommun så vi bestämde oss att försöka nå reservatet från ett annat håll. Tillslut hittade vi men inte heller här fanns några skyltar. Stigen är bara en halv kilometer ungefär och asfalterad men det ger människor med rollator, rullstol och barnvagn möjligheten att komma ut en bit och blicka ut över havet. Fint tycker jag. Efter den halva kilometern blev det desto otillgängligare och vi bestämde oss för att vända. Vi är inte riktigt lika viga och har inte samma balans som på den tiden när man kunde springa runt med träskor obehindrat i bergen. Ja ja det var då det! 

Bohuslän är otroligt vackert med sina klippor och havet, jag har alltid älskat det <3. Har du inte varit i Bohuslän så kan jag verkligen rekommendera det.

Nu önskar jag dig en fin fortsättning på söndagen med en kram om du vill ha. Lova i alla fall att du är rädd om dig och din omgivning <3 

 

Viken heter Munkeviken men huruvida det är stora eller lilla vet jag inte med säkerhet.  

 

 

 

 Det lilla fyrhuset längst västerut i Stångehuvud är områdets speciella kännemärke, både från land och till sjöss. "Fyren" är ett populärt utflyktsmål för både ortsbor och turister, alltsedan den byggdes 1890. 

Här har man en fin utsikt över skärgården, både i lugnt väder och då det blåser stormvindar.

Bergsformationerna runtom hör till de vackraste i hela Stångehuvudområdet.

Under de första årtiondena drevs fyren med fotogen och det berättas att yngre lysekilspojkar fick hjälpa fyrvaktaren att bära fotogendunkar över bergen ut till fyren. 1917 var tiden mogen att byta ut fotogendriften mot acetylengas. Den ständiga passningen behövdes inte längre. Tuberna byttes emellanåt av Sjöfartsverkets personal från Ärholmen nära Marstrand.Fram till 1940 drevs Stångehuvudfyren med gas. Sedan släcktes fyren i detta lilla trähus. En ny fyr på närbelägna ön Humlesäcken ersatte den gamla.

Men fyrhuset hade blivit så starkt förknippat med Stångehuvud att ingen kom på tanken att riva det. 1940 sålde Kungliga Lotsverket det lilla huset till skepparen Oskar Olsson från Smögen. Redan året därpå,1941, sålde han det för 35 kronor till Vikarvet Kulturhistoriskt Sällskap, som under många år stått för skötsel och underhåll.

Sommaren 2009 genomgick fyrhuset en välbehövlig renovering, då fasadmaterial, fönster och dörr byttes ut.

Sommaren 2014 monterades genom Curman-stiftelsens försorg en solpanel på taket som med hjälp av ett skymningsrelä och ett batteri tänder en 4 Watt LED-lampa som "prydnadsljus" i fyrhuset. Numera är det alltså, efter att fyren i många år varit släckt, åter ljus i det gamla fyrhuset.

I juni 2017 köpte Carl och Calla Curmans stiftelse fyrhuset av Vikarvet Kulturhistoriskt Sällskap och i samband med detta genomgick fyrhuset en renovering där tak och fasad sågs över.

Källa: Stångehuvuds hemsida

 

 

 Vid Stångehuvud – naturreservat sedan 1982 – har bohusgraniten sin sydligaste landfasta utlöpare. Graniten som bildades för cirka 920 miljoner år sedan var eftertraktad bland stenbrytningsföretag under andra halvan av 1800-talet. I närmare 50 års tid bröts granit i delar av Stångehuvudområdet.

Källa: Stångehuvuds hemsida

 

Calla Curman (1850–1935), gift med Carl Curman (1833–1913), badläkare, professor och grundare av Lysekil som badort, var en av dem som med oro såg hur Stångehuvud naggades i kanten alltmer. Under åren 1916-1920 köpte Calla Curman in stora delar av de kvarvarande partierna av det vackra granitlandskapet. På så sätt räddade hon detta åt eftervärlden, undan från den alltmer utbredda stenbrytningen.

I november 1925 överlämnade Calla Curman Stångehuvudområdet som gåva till Kungliga Vetenskapsakademien och inrättade samtidigt Carl och Calla Curmans stiftelse. Av gåvobrevet från den 3 november 1925 framgår att området ska "förvaltas och för all framtid såsom ett naturminnesmärke bevaras". 

Tack vare Calla Curman kan vi idag ströva över orörda granitklippor, formade endast av naturens egna krafter.

Källa: Stångehuvuds hemsida

***

Samtliga bilder i min blogg har jag tagit själv om inte annat anges. Det går att klicka på dom och få lite större format. 

Bilträff

Vilken härlig helg vi haft med sol och värme  8-), något vi här på västkusten verkligen längtat efter.

Vi har haft en härlig helg med spännande utflykter både igår och idag. Vi har varit och rekat inför vår CC-träff som vi ska arrangera i augusti. Tänk vad spännande det är att helt plötsligt upptäcka saker och platser som inte ligger så långt hemifrån och som man inte ens visste fanns  :-). Det är lite pyssel det där med träffarna men det är bara ett kul pusslande för att få det att gå ihop. Det ska ju vara lagom sträckor, mindre vägar, något fint att titta på och där det går att parkera med våra bilar också och så ska man ju kunna få sig lite till livs emellanåt. Ja och så är ju ett trevligt boende ett måste också. Som sagt det är bara kul och vi har lärt oss mycket och hittat nya vägar. Man hittar något men så funkar det inte och man får göra om men jag tror vi är på rätt spår och nästa helg fortsätter vi. Om någon undrar var vi varit så är det en hemlis ännu så länge  ;-). Nu hoppas vi bara att det blir många som kommer och att solen skiner den helgen och visar Bohuslän från sin bästa sida men annars får vi ha det bra ändå och det brukar vi klara galant  :-).



 
 

Taggat med: 

, ,